Microsoft word - lidingö.doc

Team: Lidingö sjukhem
Syfte med deltagandet i Genombrott:
Teammedlemmar:
1. Att skapa en meningsfull och harmonisk 2. Minska oro, förtvivlan och aggression hos Ssk, MS, Ed.D en utvald grupp boende. Population:
Arbetet riktade sig primärt mot nio permanent Arbetsterapeut boende (6♂ & 3♀) på en demensavdelning Ssk2.lidingö@actica.se bestående av 30 boende totalt. Vaskulär demens
Demens orsakad av metastaser
Bakgrund och problem:
I ett försök att nå våra mål började vi med att kartlägga möjliga orsaker till oro, förtvivlan och
aggressiva utbrott hos de boende. Dessa kunde grupperas i fyra olika kategorier: Boende,
Medboende, Anhöriga och Personal. Genom att arbeta utifrån dessa fyra områden planerade
vi olika förbättringscyklar som var riktade mot var och en av dem.
Orsak/verkansdiagram (fiskbensdiagram)
Medboende
Skapar oro,
förtvivlan &
aggression
Okänslig bemötande Dominerande uppträdande Personal
Anhöriga

Mål:
Målet från början var att minska incidenterna av oro, förtvivlan och aggression hos den
utvalda grupp boende med 50% inom 6 månader samtidigt som användandet av lugnande vid
behovs medicinering skulle minskas med minst 25%.

Så småningom lade vi till ett nytt mål om att minska mängden neuroleptika med 80% .

Mått:
För att vi skulle veta att de förändringarna vi genomförde var förbättringar planerade vi att
följa den mängd vid behovs läkemedel som delades ut vid akuta orosmoment, de boendes
sömnmönster, incidenter av oro, förtvivlan eller aggression, neuroleptikadoserna samt tiden
mellan orosutbrott och när den boende fick lugnande medel.

Balanserande mått:
Inga sådana etablerades.


Hur gjordes mätningarna?
Dock visade det sig svårt att genomföra alla våra mätningar varför vi valde att begränsa oss
till det direkta mått av de boendes sömnmönster och personalens åtgärder om patienterna
vaknade och de indirekta mått av de boendes orosnivå, dvs antal gånger som vid behovs
medicinerna delades ut och neuroleptikadoserna.
I våra ursprungsplaner och mätningsprotokoll med t ex en VAS för att mäta
oro/förtvivlan/aggressivitet hos de boende tog vi inte hänsyn till att etablera en baslinje varför
det var svårt att se om vi hade uppnått någon förbättring. Men genom att följa något som av
rutin dokumenteras i varje boendes journal, nämligen läkemedels utdelningstidpunkt och
doser, kunde vi både använda oss av en baslinje samt underlätta förbättringsarbetet för all
personal.


Resultat:
Vi genomförde 32 cyklar som var uppdelade enligt följande (se orsak/verkansdiagrammet
ovan):
Det glädjande som vi såg vid t ex förbättringscykeln som handlade om personalens bemötande av boende med sömnsvårigheter var att det inte fanns några förbättringsmöjligheter då personalen redan gav så bra omvårdnad. Detta kunde vi se i journalen som vi förde under de två månader som projektet pågick. Arbetet med journalen ledde till att nya kommunikationsrutiner har införts som en positivt spin-off effekt. När vi tittade på antal tillfällen av vidbehovsmedicinering så var det lite svårt att tyda resultaten. Hade våra olika testcyklar åstadkommit någon förbättring? Diagram över antal vidbehovsmedicineringstillfällen* per vecka
Veckonummer
* Avser Haldol®, Heminevrin®, Oxascand, Sobril®, Theralen® I ett försök att tydliggöra mätresultaten summerade vi alla tillfällen per vecka och fick följande diagram: Veckonummer
Där visade det sig att många av topparna inföll vid händelser som har kunnat påverka de boendes orosnivåerna. Neuroleptikados per vecka
farmaka
o 20
Veckonummer
Vid projektets början låg neuroleptikadoserna väldigt högt som kan ses av diagrammet ovan.
Här märks en tydlig sänkning i doserna som följd av de olika förbättringsaktiviteter.
Förändringar som testats:
Personalen
• V.b.-medicinera vid rätt tidpunkt (det här måste vi studera bättre, det gick inte • Ändra medicin som inte är effektiv • Validera • Vara observant för boendes förändrade behov • Stödja boende efter anhörigbesök (personalen har blivit väldigt bra på det) • Bemöta boende vid sömnsvårigheter (behövde inga förändringar då personalen
Anhöriga
• Ökade kunskap om demens (har inte lyckats formalisera, men nästa månad ska vi hålla den första supportgruppen för anhöriga!) • En fick en docka för att minska oro • Flytta bordsplacering (minskade utbrott vid måltiderna) o Lyssna på musik o Dansa o Enskilda samtal o Gruppsamtal o Gymnastisera o Promenera o Diskutera gamla minnen o Keramik (mycket uppskattat då vi har en professionell keramiker) o Måla (svårt för de boende att förstå konceptet ”måla”) o Läsa högt
Medboende
• Flytta bordsplacering • Utbilda personal i konflikthantering • Värna medboende vid aggressiva utbrott • Involvera alla 30 boende i de stimulerande aktiviteterna (har inte utvärderat
Aktiviteter:
Att göra om bordsplaceringarna var kanske den viktigaste åtgärden för att minska aggressiva
utbrott. Enskilda samtal som personalen hade med de boende hade stor effekt på att minska
förtvivlan och att spela lugn klassisk musik och folkmusik från 50-talet och även Rod
Stewarts American Songbook hade störst effekt på oros nivåerna.
Sammanfattning kring måluppfyllelse:
Vi hade tre stora mål. Vi uppnådde målet med sänkning av neuroleptika doserna. Det visade
sig svårt att kunna dra slutsatser kring hur effektiva vi var på att sänka oro, förtvivlan och
aggressivitet med våra försök att mäta dessa med VAS då vi inte hade några bra baslinjemått.
Men man kan misstänka att vi skulle aldrig ha varit så effektiva med att sänka
neuroleptikadoserna om vi inte hade sänkt oro, förtvivlan och aggressivitet hos de boende.
Vid behovsmedicineringsmålet visade sig vara svårare att uppnå, dock har vi minskat
tillfällena upprepade gånger under projekttiden trots motgångarna i form av bl a UVI och
infektioner. Personalens förmåga att kunna hitta individuella lösningar för de boendes behov
visade sig vara en av de viktigaste bidragande faktorer till våra framgångar. Personalens olika
bakgrund (t ex i keramik, musik) har lett till att vi har kunnat stimulera de boende på många
olika kreativa sätt. Att fler hade bra grundkunskaper i demensvård underlättande projektets
implementering.


Kommentarer:
Under tiden som vi har drivit projektet har vi bytt arbetsgivare och tre sjuksköterskor har
långtidssjukskrivits, bl a verksamhetschefen. Det kopplat med nya arbetsrutiner och alla andra
omställningar man har vid arbetsgivarbyte har gjort det till en stor utmaning att kunna arbeta
och slutföra projektet.
En observation som vi gjorde under arbetat var att trots att personalen kom från två olika
sjukvårdskulturer (rehabilitering och långvård vilket innebär två olika mål i vården av de
boende) har de sammansvetsats i arbetet.

För framtiden kan vi försöka att använda en oros-VAS för att kunna bestämma riktlinjer kring
vilken nivå man ska ge vid behovsmedicinering eller använda alternativa metoder såsom det
vi provade under projektet.
Vi har verkligen lärt oss vikten av att kontinuerligt samla in data och analysera det under
arbetet. Dock är det ännu viktigare att få betald tid för att arbeta med förbättringsprojektet.
Tid måste verkligen avsättas under arbetet annars är det nästintill omöjligt att kunna hantera
all data som samlas in.
Att arbeta med Genombrott:
Det är en bra metod att använda för att förbättra vården på hela avdelningen men också för de individuella boende. Vi kommer att fortsätta att använda metoden för att förbättra enskilda boendes situation så väl som gruppers situation. Vi kommer även att lära ut metoden till personalen så att de kan använda metoden i personligt förbättringssyfte. Otydligt hur viktigt det var att samla baslinjedata från början. Processen är väldigt beroende på stöd från handledarna i hur man ska kunna använda alla verktyg (diagram) på ett effektivt och betydelsefullt sätt. Det är också relativt svårt att lära ut till andra om man inte själv har redan gått igenom processen från start till slut och fått perspektiv på det hela. Man tappar lätt bort sig under arbetsgången. Särskilt om man har ont om tid att arbeta med projektet pga av alla de omorganisationer och annat som präglar dagens vårdsystem. Det mest givande har varit att inspirera personalen, locka fram kunskapen, kompetensen och förståelsen kring demens som de besitter, och se hur de arbetar tillsammans för att förbättra vården av våra boende. Att få tid avsatt och hjälp att driva projektet. Att använda fiskbensdiagrammet är ett väldigt effektivt sätt att identifiera olika områden man kan förbättra. Det går att effektivisera våra förbättringar om vi vet att de förändringar vi gör faktiskt blir förbättringar! För det behövs tid för att kunna dokumentera och studera resultaten och stöd från ledningen att få med alla i arbetet. Det man vinner är bättre vård, bättre arbetsmiljö, och en arbetsplats som levererar båda två!

Source: http://www.vardalinstitutet.se/sites/default/files/tr/demens/demensdocs/demensartikelpdf/4102.pdf